I morse när jag vaknade kändes allt så bra. Jag kände mig bra, för första gången på 7 veckor.
7 långa jälva veckor som jag mått piss.
Men helt plötsligt så vände allt, jag kände min sådär liten och patetisk som jag alltid gör. Så där som man känner sig när inget betyder ngt längre. Det kanske inte är så många av mina vänner som kännt sig så. Det avundas jag er! varje dag! Ingen borde egentligen få känna så här, det borde inte vara möjligt!

Det är egentlinge konstigt hur mycket en person kan påverka. Hur mycket en person kan rubba ens tillvaro pågrundav att den försvinner ur sitt liv. Det är sjukt!
Och det är sjukt att man inte förstår hur andra känner sig, inte förens man själv blir utsatt för känslan.. Nej fy!

Jag är faktikst stolt över mig själv som klarat mig så här länge.. 7 veckor idag, på dagen...