I natt jag drömde något som...
.. jag ofta drömmer om!
Håret blev ritkigt bra, och jag kunde inte vara nöjdare :) Saras hår blev också ritkigt bra, och jag är stolt frisör!
kvällen slutade absolut inte som jag hade tänkt mig, Först var det fest som var inplanerad, sen umgås med Sara, sen Torsby med Sara, Per, Joel och Krister.
Men hur slutar detta? Jo, ensam hemma... Varför blir det alltid så för mig?! Jag verkligen hatar ensamma lördagskvällar, det är SÅÅÅ meningslöst! verkligen :@
oh no!
Det blev en sen natt igår och tidig morgon i morse, de känns...
Mammas kompis Petra frågade om jag kunde vara barnvakt, och eftersom jag bara älskar de barnen (den ena mer än den andra dock) så kunde jag ju inte säga nej! Kom dit lagom till idol som jag grabbarna kollade på, sen efter en timmes tjuv och polis var det dags för läggdags. vilket tog en timma bara det..
Vid 11 kom J och gjorde mig sällskap, vilket uppskattades enormt! Vid 02.30 kom mamma och vid 03.00 ramlade Petra in och vi kunde åka hem :)
07.15 ringde klockan och det var bara att bege sig till stallet för stalljour... Vilket inte lockade, men jag var tvungen!
Nu sitter jag här i Saras våld, resultater återstår att se ;)
Elfte september 09
Än så länge så känns den här dagen rätt onödig, det har vart koas..
Vaknade kvart över 7 i morse av mig själv, panik! Mamma hade "glömt"
att väcka mig, och väckarklockan hade jag stängt av i sömnen...
Tog typ en kvart att hitta kläderna som ja skulle ha på mig,
och ansiktet kom på plats inom loppet av några sekunder.
Håret satt helt galet på huvudet, så luggen åkte upp med
hjälp av några hårnålar och sen fick det vara bra.
Packade väskan och glömde så gott som alla saker hemma.
Frukost var inte att tänka på, och sen var det bara att
halvspringa iväg til bussen.
Jag verkligen älskar alla morgonar!
Lyckan vände iallafall lite i mitten av matte lektionen
när Tawe gav Sara en tia! Då blev det lite roligare sen.
Sen sjönk humöret snabbt när historian började och vi
skulle fortsätta på vår novell om Beata från 180-talet.
Kvällen har stora förhoppningar, så vi får se hur humöret
är senare.
Vaknade kvart över 7 i morse av mig själv, panik! Mamma hade "glömt"
att väcka mig, och väckarklockan hade jag stängt av i sömnen...
Tog typ en kvart att hitta kläderna som ja skulle ha på mig,
och ansiktet kom på plats inom loppet av några sekunder.
Håret satt helt galet på huvudet, så luggen åkte upp med
hjälp av några hårnålar och sen fick det vara bra.
Packade väskan och glömde så gott som alla saker hemma.
Frukost var inte att tänka på, och sen var det bara att
halvspringa iväg til bussen.
Jag verkligen älskar alla morgonar!
Lyckan vände iallafall lite i mitten av matte lektionen
när Tawe gav Sara en tia! Då blev det lite roligare sen.
Sen sjönk humöret snabbt när historian började och vi
skulle fortsätta på vår novell om Beata från 180-talet.
Kvällen har stora förhoppningar, så vi får se hur humöret
är senare.
I'm a lucky person!
Måste bara tala om vad som hände mig igår!
Jag o borsan satt i o kolla tv när min ridlärare ringer
"Bra jobb du gjorde med Karin eller rektorn förra veckan,
vem pratade du med? Äsch, det spelar ingen roll!
Du fick ha specialidrott iallafall"
Guess if I'm happy?! ;D
Nu kan man nog förhoppningsvis få ut lite mer
av ridning. Det känns lite lite att "bara" rida
en gång i veckan faktikst...
Och eftersom jag ändå inte har något
liv längre, så spenderar jag helst mina lonley
days i stallet. So i don't mind!
Suprise
Kors i taket, två inlägg på en dag! :)
Har typ ångest inför provet o läxan i morgon - har Linn tränat ngt? Nej, men då är allt som vanligt iallafall!
20% rätt på läxorna i franska YES (Y)
Borde sova också, har ångest för de med! Men jag är aldrig trött på kvällen men skulle kunna dö för en timma till på morgonen, var sitter problemet?! Det kasnke inte är ett problem heller?
Nej gud vilket flumigt inlägg det blev! SHIT ;D
Att försöka är det första steget mot misslyckande.
Jag vill ha egen lägenhet, jag vill färga mig, jag vill festa, jag vill sjunga högt, jag vill dansa på borden, jag vill skratta högt åt ingenting, jag vill ha pengar, jag vill shoppa loss på massa skor, jag vill komma iform, jag vill ha sällskap, jag vill ha ngt viktigt i mitt liv, jag vill ha en häst, jag vill ha massa nattliga samtal, Jag vill kolla på dåliga filmer, jag vill gråta och käka popcorn, jag vill sitta uppe hela natten och prata massa skit
Pain!
Ridning stod på shemat i går, o jag har träningsverk i hela kroppen! min rygg är typ död, likaså mina armar. Och jag tror att - ursäkte uttrycket - mitt musben inte finns längre -.-
Nog med all klagning!
Hoppas att mamma kommer hem snart så det blir mat, mjölk makaroner, innan mötet i stallet senare :)
Vilket otroligt långt och nödvändligt inlägg det blev! haha!
schoooooool
Nu va de riktigt länge sen ja skrev här.. Har inte ritkigt haft tid, vilket jag inte har nu heller egentligen -.-
Dags att dra iväg till skolan faktikst, skriver kanske ikväll! :)
Kan inte hålla det inne!
Nej, nu bara måste jag dela med mig av mina tankar! Känner att jag exploderar om jag inte talar om detta snart, så nu får alla som vill reda på det...
Lördags natten slutade med lite för mycket dricka i kroppen, för mycket känslor i huvudet, vilket gav resultatet: sova i samma säng med Simon, under samma täcke utan kläder... Resten kan nog räknas ut.
Denna natt tror jag gav mig falska förhoppningar. Jag låg och tänkte på allt det som vi hade, allt roligt vi gjort, allt som vi egentligen delar - man hinner med mycket på 2,5 år.
Under tiden vi lår där bredvid varandra, säger Simon: Fan! Det här blir jobbigt imorgon..
Jag hade ritkigt svårt att somna den kvällen.
På morgonen vaknade vi nära varnadra, så som vi brukade ligga. "hur gör vi nu?" Va det första jag sa.
Ja, hur gör man? Om två månader är det meningen att Simon ska åka iväg med några kompisar till Tenerifa och jobba i 4 månader.
Den kvällen som vi gjorde slut, så tappade jag allt. Ingenting spelade någonroll längre, jag förstod för några ögonblick hur de som vill ta självmord känner, när man inte har någonting att leva för..
Så nu vet jag inte längre. Jag, som trodde att blivit starkare, är nu nere på botten. Och så här långt ner har jag aldrig befunnit mig förut. Det skrämmer mig, jag måste ta mig upp - hur?
Is't my world?
Nu har det hänt en hel del sen sist jag skrev.
Som ni kanske vet så har jag och Simon gjort slut, orsaken behöver inte alla att veta, men vi var helt överens och han är fortfarande min bästa kompis!
I fredags eftermiddag var vi några tjejer från ridklubben som åkte iväg till Säffle på kurs. Det var en ritkigt givande kurs, och nu vet vi hur en ungdomssektion ska fungera.
Vi kom hem på lördag eftermiddag och då drog jag och Sara iväg på kalas i skoga, men va stannade bara i 2 timmar för Sara var tvungen att åka hem. då drog jag och Marie vidare till Sörby, men Marie dumpade mig efter en kvart ungefär :)
Kvällen slutade inte ritkigt som det var meingen, men jag klagar inte.
På söndag var jag med Simon och HP till 3 ngn gång. Sen kom sara hit och hon färgade mig.
Det synd typ inte alls, men lite ljusare är det :)
Dagen idag kommer att spenderas i sängen tillsammans med datorn, desperate housewifes, halstabletter, halsont och sms :)
Datum: 2009-08-27 Tid: 15:22:21
Jag tror inte att jag kommer klara det här.
I love you, I loved you, and I always will! <3
Du är mer än välkommen solen!
Datum: 2009-08-23 Tid: 17:10:27
Äntligen, en dag med lite sol! I LOVE IT! Sara och jag ligger faktikst ute i solen i detta nu och steker så mycket vi bara kan! Idag är en bra dag, det känner jag de: Sol, popcorn,chips, vatten och massa sms, fantastiskt sällskap och UNDERBART VÄDER!
....
Datum: 2009-08-23 Tid: 12:30:57
Jag gillar inte eldfesten
Uuuaa!
Datum: 2009-08-19 Tid: 22:05:34
Usch vad jag känner mig trött, har gjort det hela dagen i dag. Funderar på om jag håller på att bli sjuk eller ngt.. Och som grädde på moset så har jag träningsverk i hela kroppen...
Jag känner mig helt värdelös, som om inget jag gör har någon betydelse...
It´s my fantasy
Datum: 2009-08-15 Tid: 00:39:10
Började dagen med att måla så gott som en hel vägg av vårt hus tillsammans med min lillebror, de va faktikst ritkigt kul! Tro de eller ej!Sen bar det av ut på sjön, där det ungefär tog en timma att få iordning allt så vi kunde åka ring/vattenskidor.Alex hade ju såklart (!) glömt linan till ringen och flytvästar hemma, så det tog sin lilla tid att fixa de!Hel kul dag!
Kvällen bjöd på god mat och Plump tillsammans med mamma, pappa och Alex. Förövrigt har jag ont i hela kroppen efter att ha åkt ring, speciellt i hakan efter en liten olycka :)
Beslutsångest!
Datum: 2009-08-11 Tid: 01:10:10
Hur ska man göra, när något som man velat ha så länge helt plötsligt blir en möjlighet?En möjlighet som man är rädd för att prova?
När jag i slutat av sjuan någongång bestämde mig för att jag skulle gå på Lillerud, så trodde jag aldrig att de skulle sluta så här. När intagsbeskeden kom var jag lyckligare än aldrig förr, jag trodde aldrig att jag skulleha klarat det, men de gjorde jag. Den 21 augusti 2008 klockan 09.25 stod jag och Sarautanför matsalen på Lillerud och var positivt inför framtiden. Det var ju så bra!Sen började saker och ting plötsligt ändra sig, och vi ändrade åsikt om allt...Lärarna var kanske inte så bra, det var ju faktikst lite väl slappt, vi bodde i ettpytte litet rum mm. Men jag tror inte att de va så farligt, det var nog mest hemlängtan som spökade, förlärarna var riktigt bra, det kanske var lite väl slappt, men så skulle det nog inte ha vartförevigt, och vi kanske bodde i ett pytte litet tum, men so what? Vi skulle kanske ha fått flyttat när vi började tvåan...
När vi senare inte "orkade" vara kvar längre flyttade vi hem igen, viket kändes ritkigt bra just för tillfället.Men snart började man att fundera på vad som egentligen hände. Hur kunde vi vantrivas sånär tillexempel Zana och Moa trivdes som fisken i vattnet? Vad gjorde vi för fel?
När vår längtan tillbaka till Lillerud till slut blivit så stor att vi bara måste försöka fixa det igenså hörde vi av oss till Lillerud för att se vad som kunde ske. Vi kunde ju faktikst få börja igen, eller så fick vi inte de, 50/50.Den 4 augusti kom svaret :Det finns en möjlighet att ni kan få börja igen....Ni får i såfall börja i slutet av September, ungefär där ni slutade. Hör av er, så skavi se om det går att lösa detta. MVH Peter P
Så nu kommer de ritkigt problemet. hur gör man? Jag blev helt ställd när jag läste det där mejlet, det fanns alltså en möjlighet.Jag som var helt inställd på ett nej, jag hade inte skänt en tanke till detta på ritkigt länge, jag trodde inte at det fanns en möjlighet, jag trodde att det redan var kört, jag trodde helt fel...Så hur gör man? Ska man ignorera allt med gjort under detta år, och gå i skolan i ett år extra? ska man våga satsa på den drömmen som man haft hur längesom helst?Men tänk om man ångrar sig? Tänk om det känns fel en gång till? Som Saga sa, det finns ju en anledning till att vi kom tillbaka, eller?
You cant get to me!
Datum: 2009-08-09 Tid: 16:50:47
Yes, utgång igår!Jag hade en skit bra kväll, dock lite kall, men man kunde ha satt på sig mer kläder - så det är ju mitt eget fel ;D
Under kvällen utdelades även en del ogillande blickar, men jag bryr mig inte. För vad du verkar tro är sant, är ingen verklighet. Du lever bara in en liten fantasivärd, där ALLT kretsar runt dig..
All I can say
Datum: 2009-08-08 Tid: 21:59:08
Nu blir det osäkert :)
Home
Datum: 2009-08-08 Tid: 12:25:46
Hemma från en underbar vecka i Göteborg med Simon, har haft det hur mysigt som helst! Skriver mer om det när jag har tid till det.Nu är det iallafall dags för att hoppa i stallkläderna och åka iväg till stallet för att fixa iordning och rida en stund, varför har jag ingen lust?
Hur tänker vissa?! :O
Datum: 2009-08-03 Tid: 18:47:52
Jag bara undrar, vad rör sig innan för det så kallade pannbenet på vissa? En del kan ju bara ha en liten fluga där inne som surrar... Bzzzzz
Jag sitter just nu hemma hos Simon är skit förbannad på hur folk kan behandla sina djur?! Tyvärr finns det även de människor som blundar när de ser ett djur som far illa, men inte jag! Så nu har faktiskt jag och Maria dragit vårt strå till stacken och gjort så gott vi kan. Nu är det bara upp till någon annan.
För vi kan faktiskt inte göra mer än så här, tyvärr, även om jag skulle vilja gå och slå ihjäl denna männsika... :@
I love you, I loved you, and I always will! <3
Sara och jag ligger faktikst ute i solen i detta nu och steker så mycket vi bara kan! Idag är en bra dag, det känner jag de: Sol, popcorn,chips, vatten och massa sms, fantastiskt sällskap och UNDERBART VÄDER!
Jag gillar inte eldfesten
Jag känner mig helt värdelös, som om inget jag gör har någon betydelse...
Sen bar det av ut på sjön, där det ungefär tog en timma att få iordning allt så vi kunde åka ring/vattenskidor.Alex hade ju såklart (!) glömt linan till ringen och flytvästar hemma, så det tog sin lilla tid att fixa de!
Hel kul dag!
Kvällen bjöd på god mat och Plump tillsammans med mamma, pappa och Alex. Förövrigt har jag ont i hela kroppen efter att ha åkt ring, speciellt i hakan efter en liten olycka :)
Hur ska man göra, när något som man velat ha så länge helt plötsligt blir en möjlighet?
En möjlighet som man är rädd för att prova?
När jag i slutat av sjuan någongång bestämde mig för att jag skulle gå på Lillerud,
så trodde jag aldrig att de skulle sluta så här.
När intagsbeskeden kom var jag lyckligare än aldrig förr, jag trodde aldrig att jag skulle
ha klarat det, men de gjorde jag. Den 21 augusti 2008 klockan 09.25 stod jag och Sara
utanför matsalen på Lillerud och var positivt inför framtiden. Det var ju så bra!
Sen började saker och ting plötsligt ändra sig, och vi ändrade åsikt om allt...
Lärarna var kanske inte så bra, det var ju faktikst lite väl slappt, vi bodde i ett
pytte litet rum mm. Men jag tror inte att de va så farligt, det var nog mest hemlängtan som spökade, för
lärarna var riktigt bra, det kanske var lite väl slappt, men så skulle det nog inte ha vart
förevigt, och vi kanske bodde i ett pytte litet tum, men so what? Vi skulle kanske ha fått flyttat
när vi började tvåan...
När vi senare inte "orkade" vara kvar längre flyttade vi hem igen, viket kändes ritkigt bra just för tillfället.
Men snart började man att fundera på vad som egentligen hände. Hur kunde vi vantrivas så
när tillexempel Zana och Moa trivdes som fisken i vattnet? Vad gjorde vi för fel?
När vår längtan tillbaka till Lillerud till slut blivit så stor att vi bara måste försöka fixa det igen
så hörde vi av oss till Lillerud för att se vad som kunde ske.
Vi kunde ju faktikst få börja igen, eller så fick vi inte de, 50/50.
Den 4 augusti kom svaret :
Det finns en möjlighet att ni kan få börja igen....
Ni får i såfall börja i slutet av September, ungefär där ni slutade. Hör av er, så ska
vi se om det går att lösa detta. MVH Peter P
Så nu kommer de ritkigt problemet. hur gör man?
Jag blev helt ställd när jag läste det där mejlet, det fanns alltså en möjlighet.
Jag som var helt inställd på ett nej, jag hade inte skänt en tanke till detta på
ritkigt länge, jag trodde inte at det fanns en möjlighet, jag trodde att det redan var kört,
jag trodde helt fel...
Så hur gör man? Ska man ignorera allt med gjort under detta år, och gå i skolan
i ett år extra? ska man våga satsa på den drömmen som man haft hur länge
som helst?
Men tänk om man ångrar sig? Tänk om det känns fel en gång till?
Som Saga sa, det finns ju en anledning till att vi kom tillbaka, eller?
Jag hade en skit bra kväll, dock lite kall, men man kunde ha satt på sig mer kläder - så det är ju mitt eget fel ;D
Under kvällen utdelades även en del ogillande blickar, men jag bryr mig inte. För vad du verkar tro är sant, är ingen verklighet. Du lever bara in en liten fantasivärd, där ALLT kretsar runt dig..
Nu är det iallafall dags för att hoppa i stallkläderna och åka iväg till stallet för att fixa iordning och rida en stund, varför har jag ingen lust?
Jag sitter just nu hemma hos Simon är skit förbannad på hur folk kan behandla sina djur?! Tyvärr finns det även de människor som blundar när de ser ett djur som far illa, men inte jag! Så nu har faktiskt jag och Maria dragit vårt strå till stacken och gjort så gott vi kan. Nu är det bara upp till någon annan.
För vi kan faktiskt inte göra mer än så här, tyvärr, även om jag skulle vilja gå och slå ihjäl denna männsika... :@
